Hjärnan

november 15, 2016

Leverglass, hoppas det smakar.

Alla har vi hört att lever är bland det nyttigaste man kan äta. Ägg och lever brukar vara två råvaror som ständigt återkommer som topp två nyttigaste på diverse hälsolistor. Ägg är jag helt med på att äta och tror att du också kan känna hur det vattnas i munnen när jag säger äggröra och bacon, pannkaka (på mandelmjöl såklart) eller blåbärsglass som faktiskt till stor del innehåller nyttiga ägg (om den är gjord enligt äkta recept vill säga). Men ärligt talat, vem går igång på stekt lever, levergryta eller leverglass? Inte jag i alla fall.

Jag vet inte om skolan ska beskyllas fullt ut för min smakmässigt aviga inställning till lever, men jag minns med avsky hur vi som barn ”tvingades” bita ihop och trycka i oss de torra leverbitarna som serverades i skolmatsalen. Levern i skolan såg otroligt oaptitlig ut och smakade ännu värre i min mun. Trots det åt jag plikttroget min lever som barn så länge jag inte förstod att lärarnas påtryckningar inte var naturlagar jag med all nödvändighet var tvungen att följa. Det kom så en tid när vägran blev ett återkommande inslag i skolan ungefär en gång per månad då lever stod på menyn. I årskurs 5 svor jag en helig ed att aldrig mer låta en leverbit passera mitt matsmältningssystem. Vid 37 års ålder svek jag dock mitt 11-åriga jag och ett nytt leverkapitel öppnade upp sig i mitt liv. Ett kapitel jag vill dela med dig.

2015 föddes vårt första barn, Linnea, och med henne ett nytt sätt att tänka kring hälsosam mat. Nu är det inte bara vuxna i familjen som ska frodas och må bra av maten, utan även en liten människa som växer och utvecklas så det knakar ska ha sin dagliga dos av energi och näringsämnen. I grund och botten har vi en ganska enkel filosofi när det gäller hur Linnea ska få i sig bra näring. Hon ska få amma så länge hon och mamman vill samt få äta samma mat som sina föräldrar. Eftersom vi, hennes föräldrar, äter en Primal kost som består av naturliga, näringstäta och giftfria råvaror är vi trygga i att Linnea får i sig det mesta hon behöver för att utvecklas och må bra.

Amning och en Primal kost lägger en fantastisk grund, men i vissa avseenden krävs ändå lite extra eftertanke. Barn är känsligare än vuxna när det gäller vissa näringsbrister så vi tycker att det är viktigt att ha en strategi som säkerställer att Linnea verkligen får i sig allt hon behöver. Det gäller bland annat D-vitamin, nyttiga fettsyror och järn. Förstnämnda säkerställer vi genom att ge henne droppar med D-vitamin, eller solsken på sked som vi kallar det här hemma. Nyttiga fettsyror får hon i sig från fet fisk och kött från djur som betat gräs, men vi har också valt att tillföra henne lite extra fettsyror via tillskott. Att säkerställa ett tillräckligt stort intag av järn däremot var det som ledde in oss i leverns värld.

Järn har flera viktiga funktioner i kroppen varav en är att fungera som essentiell byggsten i den växande hjärnan. Järnbehovet är som störst under det första levnadsåret. Ett barn föds med ett extra lager järn som räcker ca 4-6 månader (beroende på födselvikt samt om avnavling sker direkt efter födsel eller senare), men därefter finns ett stort värde att introducera järnrik kost¹.

Det var när Linnea blev 6 månader vi började fundera på hur vi skulle tillgodose hennes järnbehov på ett säkert sätt. En lösning vore att ge järnberikade produkter i form av gröt eller välling (som påpassligt dimper ner som smakportioner i brevlådan precis när barnet blir 6 månader). Färdig barnmat baserat på vetestärkelse, majsstärkelse och solrosolja är dock ingenting för vår familj oavsett hur järnberikad den må vara, så det blev till att tänka annorlunda.

Linnea helammade fortfarande vid 6-månaders ålder så det var inga stora mängder mat hon fick i sig vid varje måltid. Därför resonerade vi så att det bästa vore om delar av den mat hon åt innehöll maximalt med järn som hennes kropp kunde ta upp. Jag vet så pass mycket om näringslära att jag inte behöver slå i några tabeller för att ta reda på vilka livsmedel som innehåller mycket järn, så det tog bara en sekund för mig att konstatera att lever skulle läggas till i familjens meny. I nästa sekund slog minnet till med en påminnelse om den vedervärdiga smaken och 11-åringens mycket sunda förnuft att utesluta denna produkt för alltid. 11-åringen i all ära, men nu handlade det om mitt eget barn och hennes hälsa.

Jag handlade lever, stekte och serverade. Det var ingen hit. Barn är som bekant genuint ärliga och således borde deras respons på ny mat hanteras som inget annat än kall fakta. Hennes kräkreflexer talade för sig själva när levern passerade läpparna och var på väg ner i matstrupen. ”Inte en leverbit till har tydligen gått i arv” hann jag tänka när levern kom flygandes över bordet. Jag vill ju inte vara en sämre pappa än att jag äter det samma jag serverar mitt barn, så med viss tvekan tryckte jag i mig ett par bitar och försökte hålla god min. Det var inte lätt, det var inte gott. Även om jag skulle kunna stå ut med smaken med tanke på näringsvärdet vill jag inte äta något som smakar illa. Jag vill njuta av all mat.

Jag har hört att det finns människor med en genetisk mutation som gör att deras smaklökar uppskattar vanlig stekt lever. Det är inte en stor skara men kanske tillhör du en av dessa få förunnade som kan njuta av lever som den är. Grattis i så fall. Om du däremot får kväljningar bara av tanken på att äta lever så behöver du inte misströsta. Det finns en maträtt som knäckt koden och möjliggör för dig, mig och våra barn att kunna ta del av allt bra lever för med sig utan att vi behöver träna våra kräkreflexer en sekund. Det finns en leverrätt som smakar gott och den stavas leverpastej.

När Linnea så tydligt visade att lever inte var hennes grej och när jag uppenbarligen inte ändrat mina smakpreferenser sedan årskurs 5 stod det klart att jag behövde finna en annan väg. Leverpastej var något jag kom att tänka på, denna gång med positiva minnen som följd. Min heliga ed som barn innefattade lever lagad som den är och inte diverse blandningar som t.ex. leverpastej. Jag kommer mycket väl ihåg många av de hundratals leverpastejsmörgåsar jag åt som barn. Tyvärr innehåller dagens köpepastejer många, för mig, tveksamma ingredienser som majsstärkelse, socker, mjöl, margarin m.m. Jag gjorde ett försök att hitta ett skapligt alternativ i mina närbutiker, men utan att lyckas (jag tar tacksamt emot tips om du vet någon leverpastej som är ren och fri från skräp).

Att köpa leverpastej var således uteslutet och då återstod bara att göra sin egen, något som till en början kändes helt övermäktigt. Google avslöjade att det skulle till vattenbad och grejer för att få till en bra pastej så det tog lite tid innan vi kom till skott. Men en regnig dag på besök hos goda vänner bestämde vi oss för att göra ett försök. Gissa om jag blev förvånad över hur enkelt det var och hur gott det smakade. Egengjord leverpastej är verkligen ingen avancerad rätt att tillaga och möjligheterna att variera smaken på pastejen är oändliga, så du har ingenting att förlora på att göra ett eget försök. På köpet får du alltså i dig mängder av nyttigheter som järn, vitamin A och folsyra.

Sedan den första tillverkningen av leverpastej har det blivit många fler och idag äter vi pastej 1-2 dagar/vecka här hemma. Både jag och Linnea njuter av varje tugga och som förälder känner jag mig trygg i att hon får i sig gott om naturligt järn utan massa tillsatser och andra tveksamma ingredienser.

Gör din egen pastej.

Du behöver:

500 gram lever (t.ex. nöt, svin eller kyckling).
500 gram fläskfärs (alternativt späck eller fläsk).
1 gul lök.
2 ägg.
3 dl grädde (alternativt kokosmjölk).
3 msk smör.
1 tsk salt (kan uteslutas om man gör pastej till små barn).
2 krm vitpeppar.
Valfri smaksättare (t.ex. 3 st ansjovisfiléer eller några skivor bacon).

Så här gör du:

Sätt ugnen på 175 grader.
Fyll en långpanna med varmt vatten ca 2-3 cm och sätt in längst ner i ugnen.
Skär levern i bitar och mixa i en matberedare tillsammans med fläskfärsen (mixa rejält så att allt finfördelas och blandas ihop).
Hacka och bryn löken i smör.
Häll i löken och övriga ingredienser i matberedaren och mixa allting en gång till.
Häll smeten i en smord form och täck med folie.
Grädda i ca 1-1,5 tim eller till en innertemperatur av 75 grader.
Ta ut leverpastejen och låt den kallna.
Fördela lagom stora portioner och frys in till senare.
Klart!

Självklart är det viktigt att använda så bra råvaror som möjligt. Leta efter ekologiska produkter i butiken eller kontakta en lokal bonde för att få tag i så bra lever och färs som möjligt. Gör vad du kan för att finna det bästa möjliga, men stressa inte för mycket om du inte hittar perfekta råvaror. Se istället till att tillagningen verkligen blir av.

Tack för att du läste och lycka till med leverpastejen.

Det här inlägget är skrivet av Håkan Eriksson.

november 8, 2016

Traktormek, höskörd och annan hjärngymnastik.

För 1,5 år sedan flyttade jag och familjen till ett hus på landet. Med på köpet följde en markplätt och några ekonomibyggnader i form av timmerhus, verkstad och lador. Från att ha bott i lägenhet större delen av mitt liv gick jag till att bli månskensbonde över en natt.

Även om det inte är några stora arealer vi huserar på måste det ändå omhändertas och något som vi snabbt blev varse om var att åkern behövdes slås. Jag är ju generellt sett emot konceptet att bruka marken och slå åkrar för att ta hand om spannmål, vilket jag helst håller mig långt ifrån. Däremot gillar jag det öppna landskapet runt vårt hus och har ingen lust att marken ska växa igen, så innan vi skaffar får som tar hand om arbetet är det bara att se till att gräset blir slaget. Eh, hur gör man det?

Lie var något som snabbt dök upp i huvudet, men förkastades lika fort. Det är ändå hektar vi pratar om. Gräsklippare var en annan idé jag faktiskt försökte med, men gav upp efter kanske 30 meter. Hehe, undrar vad de riktiga bönderna i byn tänkte när de såg mig frusta och pusta med en handmaskin på åkern (testa själv att klippa 1 meter högt gräs med en vanlig Stiga, det är tungt). Efter att ha sovit en natt på saken och Googlat ”slå hö” stod det klart att endast ett alternativ återstod, nämligen traktor och rotorslåtter. Jag visste hur en traktor såg ut även om jag aldrig kört någon, men vad sjutton är en rotorslåtter? Nu får du Googla om du är nyfiken, jag nöjer mig med att beskriva det som en stor gräsklippare man hänger bakom traktorn. Hur som helst, traktor och rotorslåtter inhandlades och gräset slogs av.

Varför skriver jag nu om det här, kanske du undrar? Vettig fråga. Jag har inte tänkt bli någon ny dansk bonde även om det verkar vara ett härligt liv han lever (bortsett från allt spannmålsätande vill säga). Jag har inte heller tänkt fylla den här bloggen med historier om vårt vardagsliv på landet, även om det också är väldigt härligt. Nej, istället får min framfart med traktor och rotorslåtter skildra något som är högst väsentligt för att människor ska utvecklas och må bra. En viktig del i den Primala livsstilen och jag avslöjar vad om bara en liten stund.

Traktorer går sönder, särskilt 60 år gamla traktorer som den vi har. Den går faktiskt sönder mer än den är hel (är det ens möjligt?) och gång efter annan kräver den att jag gör något som jag aldrig gjort förut. Jag mekar traktor. Där har du det, för att utvecklas och må bra måste du meka traktor, eller göra något annat som är nytt för dig. Något som du aldrig gjort förut. Något som kräver att din hjärna utmanas av annat än monotona rutiner och trygghetsbeslut. Faktum är att din hjärna fullkomligt exploderar i nyfikenhet, kreativitet och utveckling om du tar dig utanför trygghetszonen och testar något nytt.

Första gången traktorn gick sönder tänkte jag genast att -jag har ju aldrig mekat med en traktor så det får bli att lämna in till verkstaden. Den enkla och trygga lösningen var snabb att ploppa upp i tankarna som en slags säkerhetssignal. Tänk om det blir fel eller tänk om jag inte kan, var några av de föreställningar jag målade upp för mig själv. Utan att ens ha försökt så intalade jag mig själv att katastrof var det enda tänkbara scenariot om jag tog mig an uppgiften på egen hand.

Jag vet inte, men misstänker starkt att det är vanligt att människor lever efter den här strategin, att försöka undgå misstag så långt det är möjligt, i rädsla att framstå som dåliga. ”Jag gör som jag alltid har gjort så kan det inte gå fel” är nog vanligare tankar än ”jag testar något nytt och ser vad som sker. Vad är det värsta som kan hända?”

Vilka konsekvenser en sådan strategi (försöka undgå misstag) får i långa loppet har jag ingen information om, men förmodligen för den med sig många olika katastroftankar. När det gäller katastroftankar är det mycket som talar för att kroppen inte gör någon skillnad mellan verkliga hot och påhittade. Bara tanken på att misslyckas och framstå som dålig gör alltså att kroppen reagerar som vid ett verkligt hot och trycker ut stresshormoner för att mobilisera kraft i stunden. Kraft som kan användas till något positivt som att våga sig utanför trygghetszonen och göra något nytt. Om man däremot blir kvar i trygghetszonen och fortsätter tänka katastroftankar hela tiden med ett konstant stresspåslag som följd blir det ingen bra källa att hämta kraft ur. Konstant stresspåslag lägger snarare grunden för dåligt mående.

Nu förespråkar inte jag att du ska göra allting själv bara för att träna hjärnan. Nej, se till att använda hjärnan till annat också som t.ex. att kalkylera risker. Det kanske inte är en bra idé att dra om strömmen i huset som en utmanande övning om du inte ens vet skillnad mellan volt, ampere och watt. Utmana din hjärna genom att göra nya saker under trygga förhållanden och låt experterna hjälpa dig när det behövs (men snegla gärna lite på hur elektrikern gör och passa på att lär dig något om elektricitet).

Lämna en traktor på verkstad är ingen lek så som tur var blev det till att lära sig meka. Första gången jag började skruva i den uråldriga motorn måste jag erkänna att min tillit till mig själv och till ett lyckat resultat var marginell. Jag tänkte att det förmodligen var kört och att jag aldrig skulle kunna fixa det, men det var värt ett försök. Jag satte igång och några timmar senare hade jag bytt delar på traktorn vars namn jag knappt hört tidigare (matarpump, glidpackning m.m.). Jag vred om nyckeln och traktorn hoppade igång. Triumf! Snacka om goda känslor som spreds i kroppen när jag kunde konstatera två saker. 1. Jag vågade mig på något nytt. 2. Jag klarade av något som jag aldrig gjort förut. Sistnämnda är dock inte nödvändig, utan mer en bonus. Även om du inte får det önskade resultatet när du gör något som är nytt för dig har du ändå segrat. Bara att du vågar dig på något nytt är en vinst i sig.

Så här års är det snöskottning som utmanar.

För den rutinerade traktormekanikern hade mina första reparationer framstått som en nolla i svårighetsgrad på en skala mellan 1-10. Något som går att fixa på en fikarast med ögonbindel. Det är dock helt ointressant vad andra klarar av när det gäller att utmana sin egen hjärna genom att testa nya saker. Om du jämför dig med andra kommer du definitivt att försätta dig i ett outvecklade och statiskt läge. Det finns alltid någon annan som kan mer och är bättre än dig. Att inte jämföra sig med andra och inte bry sig om vad andra tycker om dig (men vara öppen för feedback) är för övrigt alltid utmärkta strategier för ännu mer välmående. Istället för att låta bli att göra något nytt, i rädsla att framstå som sämre än andra, är det en perfekt strategi att ta hjälp av människor som kan saker bättre än dig. Bjud in dessa att lära dig, sug åt dig av deras kunskap och njut av att du utmanar din hjärna och utvecklas som människa.

Jag har den stora förmånen att ha en allkonstnär i praktiskt handlag (i den titeln ingår att kunna meka traktorer) tvärs över åkern från vårt hus. Så när matarpump och glidpackning byts ut mot större haverier är det självklart att jag ber om råd och vägledning, men jag utför arbetet själv. Jag gör något som är nytt för mig och uppmanar dig att göra detsamma. Det spelar ingen roll vad du tar dig an så länge det innebär att du tar några steg utanför trygghetszonen och testar något nytt. Det är lite läskigt att vistas på ny mark men belöningen som finns att hämta där är värd några extra hjärtslag och skakiga ben!

Tack för att du läste och lycka till.

Det här inlägget är skrivet av Håkan Eriksson.

december 6, 2015

Primal hälsas livsstilshjul

Den primala livsstilen är inget nytt fenomen. Den har existerat i flera hundra tusen år, formats av evolutionen och lämnat ledtrådar i våra gener för att vi ska kunna förstå den. Våra förfäder behövde inte läsa sig till kunskap om den primala livsstilen då miljön som de vistades i inte gav några andra alternativ än att leva primalt. Det fanns inga andra alternativ än att äta det som var tillgängligt i naturen, införskaffa det på egen hand samtidigt som man tog sig an alla utmaningar som kom i vägen.

Idag ser miljön som människan vistas i väldigt annorlunda ut än för 100000 år sedan. Våra gener däremot är i princip lika och förväntar sig samma stimulans idag som då. Denna markanta förändring av omgivningen har gjort att nutidens människor ställs inför väldigt många val när det gäller kost och livsstil. Val som antingen gör gott för hälsan eller förstör den. Det här har fått hälsointresserade personer runtomkring i världen att ta fram modeller för att beskriva livsstilar utifrån ett evolutionärt perspektiv. Det finns idag flera sådana modeller, där Mark Sissons Primal Blueprint och Kriss Kressers 14FOUR kan nämnas som några. Primal hälsas livsstilshjul är vår modell av en livsstil som optimerar hälsan.

Primal hälsas livsstilshjul består av 8 olika delar som tillsammans bildar en helhet kring vad som optimerar hälsan. Hjulet symboliserar den eviga rörelsen i livet samt att helheten aldrig blir bättre än summan av delarna. Varje del i sig är ett kraftfullt verktyg för att påverka och förändra hälsan till det bättre, men det är just helheten av delarna som tillsammans kommer att göra den största skillnaden för dig och din hälsa.

Vi har skrivit ingående om varje respektive del i Primal hälsas livsstilshjul och du kan ta del av detta genom att följa länkarna i sammanfattningen nedan. Gör dig själv en tjänst för livet genom att ställa om till en primal livsstil. Vill du ha personlig vägledning hjälper vi dig gärna. Lycka till!

Primal hälsas livsstilshjul, en sammanfattning.

Kost.

Maten har kanske enskilt störst betydelse för hälsan och en direkt effekt på energinivå, hormoner och humör. Kosten bör utgöras av naturlig, näringstät och giftfri mat. Basen ska vara vegetabilier och animaliska produkter som kött, fisk, fågel, ägg, skaldjur, grönsaker, frukt, bär och nötter.

Rörelse.

Allting levande i världen är i ständig rörelse och utan den skulle vi inte överleva. Rör på dig ofta i ett långsamt tempo och ansträng dig hårt någon gång ibland. Mellan de hårda passen är det viktigt med vila och återhämtning.

Sömn.

Under sömnen repareras celler, immunförsvaret stärks och hjärnan bearbetar intryck. Det är viktigare med kvalité framför kvantitet när det gäller sömn och vila, men du bör få runt 7-9 timmars sömn varje natt.

Naturen.

Det är i naturen människan utvecklats som art och att vistas i den för med sig en mängd fördelar, t.ex. motion på ett naturligt sätt och D-vitamin från solen. Ta alla tillfällen i akt för att komma ut i naturen och upplev den helande kraften.

Närvaro.

Vi lever i en tid med mängder av krav och stimulans som vi inte är anpassade för, vilket kan leda till stress och annan ohälsa. Ett sätt att undvika ohälsa är genom att skapa förutsättningar för medveten närvaro.

Stammen.

När vi föds är vi beroende av andra för att överleva. Det följer med oss genom hela livet, människan är evolutionärt anpassad till ett liv i gemenskap med andra. Idag är det inte lika självklart att vi lever i grupp utan du måste aktivt söka upp den själv.

Hjärnan.

Hjärnan är det som definierar människan som art, men den är inte anpassad utifrån dagens samhälle. Hjärnan kan lätt bli överbelastad av intryck vilket kan leda till ohälsa. Ge din hjärna rätt förutsättningar och träning.

Kreativt och kritiskt tänkande.

Lita inte blint på andra utan tänk kritiskt och kreativt. Om du gör det kan du hitta det som är sant för dig.

december 1, 2015

Kreativt och kritiskt tänkande.

Vi har nu kommit till sista delen i den primala livsstilen, där alla delar var för sig kan förbättra hälsan. Kanske är det enklast att börja med en sak i taget, men det är när vi sätter ihop en helhet av delarna som det händer genomgående hälsosamma saker. Den sista delen handlar om att vara kritisk till information vi finner ute i världen, på nätet, från vänner, från specialister och experter. Detta gäller naturligtvis även den information som vi på Primal hälsa presenterar. Vi behöver träna på att förhålla oss till information på ett förnuftigt sätt, att hela tiden vara kritiska till vad andra vill förmedla. Först då kan vi finna vad som är sant för oss.

Kritiskt tänkande kan definieras som att självständigt reflektera, analysera och värdera information. Kritiskt tänkande handlar också om att ifrågasätta information. På så sätt finner vi alternativ till den inslagna väg vi befinner oss på och kan skapa kontraster i livet. Einstein ska ha sagt att:

”definitionen av idioti är att göra samma sak om och om igen och samtidigt förvänta sig ett annat resultat”.

Det kritiska tänkandet bör leda oss mot nya och kreativa lösningar på problem som kommer i vår väg. Det är så vi har utvecklats som art och så vi utvecklas som individer.

Genom evolutionen har ett kritiskt och kreativt tänkande många gånger varit avgörande för vår överlevnad. Vi har t.ex. varit tvungna att förhålla oss till rivaliserande grupper, värdera varor vid byteshandel och fundera på sanningsinnehållet i storslagna historier. Ett kritiskt förhållningssätt har hjälpt våra förfäder att inte begå onödiga misstag eller hamna i fällor, vilket hade kunnat ske om allt beslutsfattande skett utan eftertanke. Ett kreativt tänkande tillsammans med ett öppet sinne bidrog också till att människan tog sig an större utmaningar än de som fanns på savannen där allt började.

Genom en stark drivkraft och en lika stark nyfikenhet började människan sprida sig från området som idag är Afrika. Självklart fanns det flera anledningar till att våra förfäder förflyttade sig, t.ex. brist på mat och hård konkurrens. Även om det fanns skäl som gjorde att våra förfäder inte hade något val, så vill vi påstå att det är ett evolutionärt, starkt och genetiskt behov att utforska och utvecklas.

Om inte drivkraften och nyfikenheten funnits där, hade kanske inte våra förfäder valt att ta steget ut i det okända och därmed inte koloniserat världen. Det fanns inga garantier att chanserna för överlevnad var större bortom den kända terrängen, men att stanna kvar och stagnera i utveckling var aldrig ett alternativ för våra förfäder. Det borde inte vara ett alternativ för oss moderna människor heller. Även om förutsättningarna kan skilja sig mellan individer, så är möjligheterna idag oändliga när det gäller både personlig och kollektiv utveckling. Utveckling sker dock inte automatiskt utan kräver ett kritiskt och kreativt förhållningssätt.

Våra förfäders kreativa tänkande, öppna sinne och drivkraft har gjort att vi är fantastiska på att fatta beslut när vi ställs inför nya omständigheter. Till vardags kunde nog våra förfäder lita mycket på sin erfarenhet och intuition när de fattade beslut. Det hände inte så stora saker varje dag och informationsflödet var väldigt begränsat. Ibland, när större frågor dök upp, fick våra förfäder stanna upp och ta till hjärnan och dess förmåga att tänka kritiskt och kreativt. Idag råder helt andra förutsättningar när vi ska fatta beslut. Vi befinner oss ständigt i en strid ström av information från reklam, myndigheter, sociala medier, vänner, bekanta, experter m.m. Det kan bli farligt att enbart låta instinkten leda oss i mötet med denna information. Instinkt och känsla är absolut viktiga, men det massiva informationsflödet och mängden beslut som vi behöver fatta varje dag kräver en annan strategi.

Normalt fattar vi många beslut baserat på våra erfarenheter. Om något har fungerat förut beslutar vi oss för att göra mer av detta. Våra erfarenheter är i bästa fall så pass bra att besluten som vi tar med hjälp av dessa blir riktigt bra. Men det kan lika gärna vara så att det som är baserat på erfarenhet är riktigt dåligt i förhållande till hur det skulle kunna bli, om vi förhöll oss kritiskt och kreativt inför ett beslut. Om du t.ex. tycker att det traditionella rådet, att äta 5 gånger per dag, är ett utmärkt sätt att reglera blodsockret på så är risken stor att du fortsätter med det. Om du däremot förhöll dig kritisk till detta råd och sökte efter annan information så ökar chansen att du slipper drabbas av en utmattad bukspottkörtel. Inför en ny vana och ställ dig frågan ”varför” så fort du är i färd att fatta ett beslut. Varför, varför, varför är en bra strategi när beslut ska fattas.

Genom att vara kreativa och kritiska kan vi ställa påståenden mot varandra, värdera och analysera för att sedan fatta bättre beslut. Vi kan, om vi vill och jobbar för det, förhålla oss till kunskap som något föränderligt. Det finns nämligen mycket information om hälsa att ta in som omsatt i praktiken kan förändra ditt liv till det bättre. Det gäller dock att inte köpa allt som sägs då det även finns extremt mycket information som inte kommer att bidra till ökat välmående. Vi tror att det blir för enkelspårigt att enbart utgå från vem som levererar informationen när nyttan av den ska värderas. En fin titel, vit rock eller hög ålder är exempel på sådant som inte automatiskt betyder att personen är värd att lyssna på mer än någon annan. Det är informationen i sig som ska värderas på ett kritiskt och kreativt sätt, inte vem som levererar den. Det kan dock ibland vara värdefullt att låta en specialist guida dig kring dina frågor. Du har själv valet, ansvaret och möjligheten att värdera och ifrågasätta den information som levereras. Det finns inte en sanning utan bara din sanning.

Vill du ha tips och idéer hur du optimerar din livsstil och ger utrymme för ett mer balanserat liv? Kontakta gärna oss med dina frågor och funderingar!

november 11, 2015

Hjärnan – vår starkaste ”muskel”

Den Primala livsstilen guidar oss till optimerad hälsa genom att utgå från att vi är anpassade till förutsättningar som varit rådande under större delen av människans evolution. Det gäller allt som vi utsätts för men kan för enkelhetens skull kategoriseras in i det som är mest påtagligt i vardagen. Vi har redan behandlat viktiga områden som kost, rörelse, sömn, kontakten med naturen, närvaro och socialt umgänge. Alla dessa områden innebär att vi utsätter våra kroppar för en påverkan, som kan bidra till optimerad hälsa om vi har ett evolutionärt perspektiv på det vi gör.

När det kommer till temat för den här texten så menar vi att det fungerar på exakt samma sätt. Hjärnan och dess kapacitet är kanske det organ som mest skiljer sig från övriga djur och utmärker oss som art. Trots sin till synes obegränsade förmåga att skapa nya saker, konstruera kulturer, språk och nya världar, så är hjärnan till syvende och sist anpassad för en viss miljö och livsstil. Vi på Primal hälsa utgår från att miljön, som hjärnan är anpassad för att hantera, liknar den våra förfäder levde i som jägare och samlare. Idag ser miljön alltså väldigt annorlunda ut än den gjort under tiotusentals år. Därmed inte sagt att hjärnan inte strävar efter att hantera alla nya omständigheter. Tvärtom så gissar vi att den gör sitt yttersta för att förstå sig på den nya världen och hur den ska förhålla sig till alla nya intryck. Hjärnan slutar aldrig att utvecklas under en livstid och det är möjligt att en människa kan leva ett liv, väsentligt skiljt åt från våra förfäder, utan att drabbas av några komplikationer. Så är det dock inte för alla, utan erfarenheter visar att det kan bli kaos i hjärnan när vi förväntar oss att den ska kunna hantera och acceptera alla yttre faktorer som vi utsätter den för. När vi plötsligt förväntas förhålla oss till nya omständigheter som t.ex. kontorslandskap istället för eget rum, kan det bli kortslutning i vår ursprungshjärna. Inte för att ensamarbete på ett kontor är en evolutionärt optimal aktivitet, utan för att intrycken i ett kontorslandskap kommer alldeles för ofta. Hjärnan sorterar och bearbetar allt som kommer i dess väg och förenklat kan vi säga att om intrycken kommer i snabbare takt än hjärnan kan hantera så leder det till konsekvenser. Det finns händelser som är långt värre än att arbeta i kontorslandskap men oavsett vad som ligger bakom en överbelastad hjärna så leder det till ohälsa. Det finns inget facit för vad som kan hända när hjärnan överbelastas, men olika former av stressrelaterade symtom som trötthet, depression och viktuppgång är några exempel.

Tänk dig nu tillbaka 20 tusen år, till en tid då människans vardag till stor del bestod av jakt, söka skydd, samla ätbara vegetabilier, umgås runt elden och vila. Hjärnan arrangerade allting som skulle hända och hanterade de intryck som kom i våra förfäders väg under vardagen. Det var såklart även en tid fylld av utmaningar och ibland var det förmodligen fruktansvärda levnadsöden som våra förfäder fick uppleva. Olika former av trauma och olyckor kunde ställa till det rejält för våra förfäder och flera gick säkerligen en för tidig död till mötes. Även om livet kunde vara tufft ibland så står det klart att våra förfäders hjärnor, över tid, inte behövde förhålla sig till lika mycket stimuli som den moderna människan. Livet som samlare och jägare innebar istället en och annan situation då hjärnan var tvungen att hantera många intryck och finna lösningar. Tänk dig själv in i en situation där du hamnat mitt i en flock ullhåriga noshörningar som går till attack. Det är en så kallad fight or flight situation och hjärnan jobbar på högvarv för att snabbt finna en lösning som gör att du undkommer med livet i behåll. Hjärnan ser till att stresshormoner pumpar ut i kroppen och det är bara fokus på överlevnad. Alla andra kroppsliga funktioner som t.ex. matsmältning och muskeluppbyggnad åsidosätts i stunden för att maximera tillgången på energi här och nu. Kortsiktigt är detta en bra funktion då krafterna som mobiliseras på ett ögonblick gör att vi kanske undkommer noshörningarnas framfart och får leva ett tag till. När situationen med noshörningarna var förbi så återgick livet till det normala igen och så även stresshormonerna i kroppen. Hjärnan kunde trappa ner och återigen ställa in sig på att hantera intryck under mer neutrala former. Det är här den stora skillnaden mellan våra förfäders liv och den moderna människan ligger. Till skillnad från våra förfäder som fick tid för återhämtning och därmed ett normalt flöde av stimuli, löper den moderna människan en överhängande risk att ständigt jagas av ullhåriga noshörningar med konstant stresspåslag och ohälsa som följd. Dagens ullhåriga noshörningar har formen av bildskärmar, neonskyltar, motorvägsbrus, sociala medier, chefers krav, familjeansvar, reklam, kontorslandskap och mycket mer som skickar signaler till vår hjärna att hantera. Det är alltså ett konstant flöde av yttre stimuli till hjärnan som den förväntas hantera, trots att hjärnan själv tänker att den fortfarande befinner sig på stenåldern och slappar runt en lägereld.

Att livsstilen idag skiljer sig markant från den som människan haft under tusentals år är en självklarhet. Som vanligt när det blir uppenbart att världen inte är optimalt anpassad för att våra gener ska komma till uttryck enligt sin fulla potential, så är det lämpligt att ta till…precis, hjärnan! Vi kan såklart använda oss av vår fantastiska intelligens och med eftertanke och prioriteringar undvika de värsta fällorna som annars kan kapa våra hjärnor. Du kan t.ex. fråga dig själv om du verkligen behöver vara uppkopplad på FB och chatta med en vän samtidigt som du tittar på TV med barnen bredvid som kallar på din uppmärksamhet? Är svaret nej har du redan här en möjlighet att ta steget mot lite mindre hjärnstress och lite mer återhämtning. Tid spenderad genom att t.ex. läsa en bok med barnen i ett övrigt tyst och stilla rum är betydligt mindre stressande för hjärnan än tidigare nämnda scenario. Det här är bara ett enkelt och kanske löjligt exempel, men det går att applicera på nästan alla områden i livet. Om du har eftertanke och prioritering som två ledord i allt du gör så är vi säkra på att du kan styra bort mycket av det som skapar ohälsosamt med stimuli och stress. Här följer några konkreta tips:

Inför en ”bildskärmsfri” dag varje vecka. Betydligt bättre än kanelbullens dag, både för midjemåttet och hjärnan.
Nöj dig med att titta på nyheterna en gång per dag istället för morgon, middag och kväll.
Skriv en lapp med punkter på vilka arbetsuppgifter du ska avklara idag och genomför oavsett vad som händer under dagen.
Sätt av tid och kolla din mail en gång per dag istället för att ständigt vara uppkopplad.

Listan på vad och hur du kan prioritera för att skapa mindre intryck för din hjärna kan göras lång. Det går kanske inte att efterlikna våra förfäders liv fullt ut, vilket kanske inte ens är önskvärt, men det går att eliminera mycket av det som är mest skadligt för oss och leder till ohälsa. Det är bara du själv som kan ta ansvar över ditt liv och avgöra vad du vill prioritera. Vårt råd stannar vid att du bör prioritera hårt och göra så med eftertanke.

Träna din hjärna

Att hjärnan inte är anpassad efter dagens massiva ström av intryck och stimuli, är inte samma sak som att hjärnan inte vill tränas. Tvärtom, det något slitna uttrycket ”use it or lose it”, kan absolut appliceras på hur hjärnan agerar på träning. Precis som våra muskler, som svarar både på aktivitet genom att bli starkare och på inaktivitet genom att förtvina, så fungerar hjärnan likadant. Hjärnans utveckling styrs av en kombination av gener och upplevelser och basen för hjärnans utveckling formeras i barndomen. Kvalitén på kopplingarna som bildas i hjärnan under barndomen lägger grunden för hur starka resterande kopplingar blir senare och således hur bra hjärnan kommer att svara på träning. Det är alltså otroligt viktigt att barn får rätt förutsättningar och stimulering i uppväxten för att kopplingarna som bildas i hjärnan ska bli starka och skapa bra förutsättningar för framtida utveckling. Utifrån ett evolutionärt perspektiv bidrar den primala livsstilen till en sund miljö för hjärnans utveckling, både för vuxna och barn. Rätt näring till kroppens alla organ inklusive hjärnan är essentiellt för all form av utveckling. Kvalitativ sömn, rörelse, sociala sammanhang, närhet till naturen m.m. är också med och bidrar till en hälsosam utveckling av hjärnan.

Vi utgår som alltid från att människan är evolutionärt anpassad till ovan nämnda livsstil och uppnår optimerad hälsa genom den. Dock lever vi i en tid som skiljer sig avsevärt från våra förfäder och behöver därför använda vår kreativitet och vårt intellekt för att inte vår hälsa ska påverkas negativt. Våra förfäder fick automatiskt utmaningar i vardagen som satte hjärnan på prov. Kanske handlade det om att överlista ett bytesdjur genom att tänka ut ett nytt tillvägagångssätt, eller kanske var det vid konstruktionen av nattens läger som hjärnans kreativitet testades till max. Oavsett vad som utmaningarna bestod av, står det nog klart att våra förfäders liv var fyllt med situationer som krävde en kombination av erfarenhet, mod och nytänkande för att klara av. Hjärnan fick enligt denna teori anstränga sig maximalt samtidigt som det fanns utrymme för långa stunder av vila och återhämtning. Dessa faktorer har bidragit till att hjärnan har en fantastisk förmåga att lösa saker, på individuell nivå, om den utmanas och tränas regelbundet. Idag när vi inte behöver lösa svåra hjärnpussel för att överleva kanske det blir extra viktigt att sätta av tid för regelrätt hjärngympa. För någon kanske utmaningen består i att lösa dagens suduko på väg till jobbet. För någon annan kommer utmaningen i form av sommarens utbyggnad av fritidshuset. För en tredje är det en diskussion med någon som utmanar ens invanda föreställningar. Om du inte vet hur du ska utmana och träna din hjärna kan du prova något av följande konkreta tips:

Lär dig ett nytt språk.
Lär dig spela ett instrument.
Börja rita/måla.
Skriv sagor till dina barn.
Vidga ditt litteraturomfång.
Lär dig en ny sport.
Lär dig själv hur man lägger tak (eller annat praktiskt arbete som är nytt för dig)
Lär dig saker med hjälp av andra.

Det spelar ingen roll hur eller vad du väljer att göra så länge det är något som utmanar dig, håller hjärnan skärpt och pressar dess gränser. Det är dock viktigt att poängtera att ingen träning i världen kan väga upp för dålig näring, sömn eller mycket stress. Se till att du har rätt grundförutsättningar, genom att leva en primal livsstil, innan du pushar din hjärna framåt.

Vill du ha tips och idéer hur du optimerar din livsstil och ger utrymme för ett mer balanserat liv? Kontakta gärna oss med dina frågor och funderingar!