”En arbetsuppgift kommer att ta exakt den tid som är avsatt för ändamålet.”
Ungefär så lyder Parkinsons lag som myntats av North Parkinson i slutat av 1950-talet och huvudsakligen syftade till att beskriva hur ineffektiv administrationen är hos förvaltningar och företag. ”Lagen” går dock att applicera på många områden utöver ovan nämnda, även på ett personligt plan. Något jag har testat den senaste tiden.
Ibland kommer jag på mig själv när jag muttrar över att inte tiden räcker till för allt jag vill göra. Alla måsten tar så lång tid att jag inte har någon kvar för det som är roligt i livet. När detta – tycka synd om mig själv för att jag inte lever det liv jag vill – stadiet försvinner inser jag naturligtvis hur tokigt ett sådant resonemang är. Kloka människor har i alla tider påpekat det uppenbara för oss, nämligen att det inte finns några måsten (annat än att dö möjligen) samt att vi just nu har tid att göra det vi helst vill. Vidare har dessa upplysta personer, gurus och andliga ledare, berättat för de stora massorna att det handlar om att veta vad man verkligen vill och sedan välja att göra sådana aktiviteter. Det låter ju hur enkelt som helst och är förmodligen det, även om det inte alltid känns så.
När världen rusar på i ett omänskligt tempo, när definitionen av lycka är att äga så mycket som möjligt och när produktionskraven på en enskild individ övergår behovet hos kollektivet, är det inte konstigt att vissa av oss ibland känner en viss tveksamhet inför idén att ”alla har möjlighet att förverkliga sig själva”. Så känns det för mig ibland när jag famlar runt till synes i mörkret, letandes efter det perfekta livet.
Även om det känns så för mig ibland är jag ändå övertygad om min möjlighet att leva det liv jag vill leva. Om jag gör strategiska och smarta val som går i linje med det som resonerar väl i mitt hjärta har jag märkt att jag kommer närmre mitt eget självförverkligande. Översatt till klarspråk betyder det att jag försöker minska på aktiviteter som jag inte gillar och göra mer av det som jag gillar. För att jag ska ha mer tid att göra det jag gillar vill jag ibland bli mer effektiv och då kommer Parkinsons lag in som en utgångspunkt för att tjäna det syftet.
Jag har tidigare berättat att jag bara tränade 12 minuter av 60 avsatta när jag gick till gymmet. Det är ett ypperligt exempel på hur Parkinsons lag fungerar på ett personligt plan. Jag satte av 60 minuter för träning på gymmet och spenderade därmed exakt 60 minuter där. Att jag bara tränade 12 minuter betyder att 48 minuter gick åt till att hålla mig sysselsatt med annat än det som var riktiga avsikten. När detta fenomen blev uppenbart valde jag att byta strategi och investera i ett enkelt hemmagym. Idag kan jag träna utan att lägga massa tid på transporter och sysslor som inte leder mot de resultat jag vill ha.
Ett annat exempel när Parkinsons lag kan appliceras i mitt liv är när jag skriver. Om jag sätter upp en deadline för mig själv, låt säga att en text ska vara klar om 2 timmar, så tar det exakt så lång tid. Samma text tar således 4 timmar om det är vad jag avsätter. Det finns en brytpunkt då kvalitén kommer att bli lidande, men förmodligen krävs det mindre tid än förväntat för att nå den. Efter brytpunkten kommer inte mer tid att bidra till bättre kvalité utan enbart läggas på saker som ser ut att fylla ett syfte men inte gör det. Självklart måste det finnas lite hederligt sunt förnuft med i bilden då det inte går att sätta allt för snäva tidsramar och tro att saker löser sig automatiskt. Det behövs alltid engagemang, energi och ett tydligt fokus för att saker ska bli gjorda, men det blir mindre dötid om tidsramen tenderar att vara tajt tilltagen. Det är min uppfattning.
Ovan nämnda situationer är tillfällen då jag ”spar” tid genom en så enkel sak som att bestämma hur lång tid en uppgift får ta. Jag får alltså tid över att göra mer av det jag gillar. Vidare finns det naturligtvis fler saker jag kan göra för att spara tid under själva utförandet av uppgiften. Jag kan t.ex. undvika att multitaska.
Idag är det nämligen välkänt att människan inte är anpassad för att göra flera saker samtidigt. Även om ”egenskapen” att kunna hålla många bollar i luften fortfarande värdesätts i vissa sammanhang är det inget tvivel om att vi fungerar bäst när fokus ligger på en sak i taget. Vi kan inte hålla fokus på två eller flera uppgifter samtidigt, utan hjärnan hoppar då mellan dem vilket resulterar i att vi tappar fart och koncentration. Även om vi kanske ser smarta ut när vi skriver ett mail samtidigt som vi pratar i telefonen och chattar på FB så blir vi faktiskt lite sämre av multitasking.¹
Att göra flera saker samtidigt i en given stund (multitasking) är inte samma sak som att hålla på med många olika saker men bara en i taget. Det som kallas multitasking innebär att vi försöker överlista hjärnans oförmåga att fokusera på mer än en sak i taget, vilket alltid är dömt att misslyckas. Att hålla på med flera saker men bara en åt gången kan t.ex. innebära att vi har flera böcker på nattduksbordet men bara läser lite i en i taget. Det kan betyda att vi har flera affärsidéer på gång som vi jobbar på lite om vartannat. Det kan betyda att vi renoverar i flera rum samtidigt men lite då och då. Det kan betyda vad som helst egentligen, saker som vi växlar vår uppmärksamhet mellan.
Jag har inte tittat på vad forskningen säger om detta utan resonerar bara utifrån egna upplevelser. Vad jag vet finns det ingenting som står i konflikt med hur våra hjärnor är uppbyggda när det gäller att ha olika saker att göra men bara en åt gången och för många är det säkert inget problem. Personligen har jag dock noterat att ju fler parallella projekt jag har i mitt liv desto mindre får jag gjort. Även om jag känner mig lika upptagen så får jag mindre gjort om jag har flera saker på gång än om jag bara fokuserar på en.
Låt mig ta exemplet med flera böcker för att förtydliga vad jag menar. Om jag läser en bok i taget kan vi säga att det tar mig 3 timmar att läsa klart bok nummer 1. Jag går vidare och läser bok nummer 2 och 3 på respektive 4 och 5 timmar. Totalt har jag läst tre böcker på 12 timmar. Jag finner mig dock ofta i en situation där jag läser tre böcker samtidigt, alltså varvar mellan dem lite då och då. Vad jag lagt märke till är att det tar evigheter att läsa ut de tre böckerna, betydligt längre än totalt 12 timmar, och ofta hinner jag börja med en ny bok innan jag ens läst ut någon av dem. Det går alltså åt mer tid när jag växlar mellan flera samtidigt kontra att läsa en i taget. Således blir det mindre tid kvar till andra saker jag vill göra.
Ibland kan det finnas en medveten tanke med att jag läser flera böcker samtidigt. De kan behandla samma ämne jag vill få en bred bild av, men oftast finns det ingen bra anledning till att jag börjar på något nytt. Om en bok är värdelös och tråkar ut mig är det självklart en dum idé att fortsätta läsa, men så är sällan fallet. När jag reflekterar över detta kan jag inte komma till någon annan slutsats än att min strategi, att läsa fler böcker samtidigt, stjäl värdefull tid från mig. Tid som jag skulle kunna använda till annat jag gillar att göra. Jag prövar numera en ny strategi som innebär att jag läser en bok i taget och upplever att jag faktiskt läser mer på mindre tid.
En viktig poäng som jag känner ett behov av att påpeka är att allting inte behöver vara så effektivt. Självklart kan det finnas ett värde i att låta saker ta mycket tid ibland. Däremot är det nyttigt för mig att reflektera över hur och varför jag använder min tid på ett visst sätt, särskilt när jag upplever att det inte blir någon kvar till saker jag verkligen vill göra. Saker som skapar mening i livet och leder mig lite närmre det där självförverkligandet. När det gäller vår hälsa så är sanningen att den inte kan optimeras genom kost och livsstilsvanor om vi inte också gör allt som står i vår makt för att fylla livet med aktiviteter vi verkligen vill göra.
Hur ser det ut för dig i ditt liv? Kan du se situationer då du ”fyller ut tiden” à la Parkinsons lag? Vad behöver du göra för att sluta multitaska? När tjänar du på att fokusera på en sak i taget?
Svara inte mig, utan fundera själv på dessa frågor om du upplever att tiden inte räcker till det du verkligen vill göra.
Tack för att du läste. Ha det bra!
Det här inlägget är skrivet av Håkan Eriksson.
Referenser: