Den första måltiden jag åt efter fastan bestod av kokta grönsaker, kokta ägg och torkat renkött. Klockan var 21.30 den 6 juli och jag hade fastat i 100 timmar (jag slutade äta 2 juli klockan 17.00). Måltiden tillagades på stormkök eftersom jag med familj åkte till fjällen en dag innan fastan avslutades. Maten smakade gott!
Reflektioner
Jag har reflekterat en hel del över den genomförda fastan och tänkte dela med mig av några saker.
Varför äter jag?
Jag har tänkt att jag äter för att jag är hungrig och/eller behöver energi. 100 timmar utan mat har dock fått mig att förstå att så inte är fallet. Mycket av mitt ätande till vardags har med vanor att göra, vilket blev tydligt eftersom jag faktiskt inte var särskilt hungrig under fastan och hade gott om energi. Självklart behöver jag normalt några mål mat om dagen för att tillgodose mitt basala behov av energi och för att kunna orka med aktiviteter jag vill göra, men det krävs förmodligen mindre än jag trott.
Det är skönt att veta att jag kan fungera optimalt på mindre mat än jag trott, särskilt om jag väljer råvaror som håller hög kvalité och ger mycket näring i förhållande till energi.
Första dygnet kurrade det lite i magen men sen var det som att kroppen förstod att den behövde hitta en annan lösning för att tillgodose mitt energibehov. Det blev tydligt att kroppen hittade just en sådan lösning under andra dygnet då fettförbränningen och ketonproduktionen kickade in ordentligt. Innan det skedde var jag lite segare än vanligt, men därefter kände jag mig aldrig trött eller sliten.
Hur man upplever fasta är naturligtvis olika och jag vill inte få det att framstå som att det är hur enkelt som helst. För min del gick det ganska smärtfritt utan några större bekymmer. Så behöver det inte vara för alla.
Jag älskar mat
Även om jag uppenbarligen klarar mig fint några dagar utan mat så har den här fastan även fått mig att inse hur mycket jag värdesätter mat utifrån ett socialt perspektiv. Att laga och avnjuta mat tillsammans med andra är något av det bästa som finns. Fastan har gjort att jag uppskattar det ändå mer. Framöver ska jag även njuta av varje bit jag äter och inte kasta i mig bara för att fylla på energi.
Inställning
Jag både handlade och lagade mycket mat under dessa 100 timmar, trots att jag inte åt något. Jag lagade köttstekar och ugnsrostade grönsaker, äggröror och sallader m.m. Maträtter som normalt hade fått mig att hugga in på en smakbit redan vid spisen. Om jag inte haft tillräckligt stark motivation och rätt inställning kunde dessa mentala utmaningar gjort det svårt att fortsätta fastan. På nytt har det alltså visats sig att jag behöver vara 100 % dedikerad för att uppnå mina mål.
Kaffe
Även om själva fastan inte ställde till det särskilt för mig så har den här perioden av mitt liv inte varit smärtfri. Om du läste om mina förberedelser inför 100 timmar utan mat minns du kanske att jag slutade med kaffe tre dagar innan fastan startade. Det var ingen lek.
Jag kan krasst konstatera att jag till vardags är starkt beroende av kaffe, vilket mina abstinensbesvär var ett tydligt bevis på. Första dagen utan kaffe gick förvånansvärt bra och jag tänkte att det inte verkade vara så svårt. Sen kom dag två och slog mig till marken, bokstavligt talat.
Jag har ingen tidigare erfarenhet av migrän men den huvudvärk jag hade andra dagen utan kaffe kan kanske likställas med det. Det pulserade rejält i huvudet och illamåendet satt konstant i halsen. Det var alltså en riktig avgiftning jag gick genom. Dag tre utan kaffe gick bra även om jag hade lite huvudvärk och när fastan inleddes kändes allt ok.
Jag är glad att jag la ner kaffet innan fastan för annars hade det blivit otroligt tufft att hantera abstinensen utan att äta.
Sluta med kaffe?
Många kanske tycker att en uppenbarelse likt denna borde få mig att sluta med kaffe för gott. Det blev ju totalt sett över 8 dygn utan kaffe så visst skulle jag kunna sluta, men det vill jag inte. För mig är kaffe mycket mer än bara en dryck. Jag älskar att köpa bönor, mala och brygga mitt kaffe lika mycket som att dricka det. Jag älskar också känslan som infinner sig i kroppen när jag dricker min första kopp kaffe på morgonen. Det är för bra för att vara utan.
Vad jag däremot kommer att göra är att reflektera över mitt kaffedrickande på ett annat sätt. Inget mer skräpkaffe inget mer slentriandrickande. 1-2 koppar om dagen bryggt på bästa möjliga kaffe känns som en bra strategi för mig
Mer fasta?
Jag kommer absolut att fasta igen, men möjligen med ett annat upplägg. Förmodligen kan jag få liknande hälsovinster (cellreparation, rensa ut gifter, bromsa åldrandet) av en kortare fasta på 24-48 timmar. Förmodligen skulle jag även kunna dricka lite benbuljong och örtte utan att bryta fastan. Det är något i den stilen jag har för avsikt att pröva nästa gång. Men det är som sagt nästa gång, för nu ska jag äta!
Ha det bra!
Det här inlägget är skrivet av Håkan Eriksson.